lördag 4 mars 2017

Att äta rätt men bli ruinerad.



Mitt kök igår.
Nystädat och fyllt med diverse prylar. 
Ärvegods, fynd och älsklingssaker.

Jag är alltid ledig på fredagarna.
Har valt att ha det så och trivs så bra med det.
Man hinner städa, fixa, förbereda middagar, handla, ta en långdusch och smutta kaffe franmför tv´n en lång stund medan barnen är i skolan.

Så så länge vi klarar det ekonomiskt så kör jag på med lediga fredagar.

Vi fick dock en chock häromdagen då vi räknade ihop våra matinköp senaste månaden.
Satan!
Inte så konstigt att vi får nalla på sparkontot från och till.

Men vi vill äta rätt.
Både för hälsan och för miljöns skull.
Jag vill inte snåla med bra råvaror och annat hälsosamt när det kommer till maten.
Men 12000 sek/mån för en familj på fyra stycken är dock lite i överkant.
Nä!
Dags att tänka om lite!

Frukt äter vi ton.
 I synnerhet ungarna. 
Vi slänger sällan någonting.
Får vi övermogna bananer skivar och fryser jag in dom för att använda i smoothies eller raw glass.
Och vi köper till 90 % ekologiskt.
Fruktkonsumtionen skär vi inte ner på.
Icke så nicke.

Grönsaker äter vi också mycket av.
En ekologisk gurka konsumerar kidsen per dag.
Ekologisk gurka är svindyrt har jag förstått efter att granskat kvittona.
Men....Äter de då mycket gurka så vill jag ju inte att de äter den konventionellt odlade varianten för då får de i sig mycket av de oönskade toxinerna.

Vi äter minimalt med kött och när vi (inte jag då som inte äter kött  alls, men resten av familjen gör ibland) väl gör det så köper vi ekologiskt och svenskt.
Aldrig fläskkött och huvudsakligen kyckling eller kalkon.
Ekologisk kyckling är visst snordyrt.
Men att laga det en-två ggr i månaden är ju en piss i mississippi egentligen.

En galet god och nyttig shake med recept från Vegourmet.
Mejerifri, raffinerat sockerfri och fullproppad med vitaminer och mineraler, bra fett och protein.


Vi dricker aldrig läsk, saft, äter inte kakor och godis.
Sällan halvfabrikat.
Men jag har väl förstått att dessa produkter är galet billiga.
Kanske en påse fryska köttbullar, quornfärs eller hamburgare (av god kvalitet) då och då.
Hmmm.
Är det verkligen så att den bra maten vi äter ruinerar oss, i princip?

Inte konstigt att folk inte kan äta hälsosamt i dagens samhälle.
Man blir måttligt förbannad.

Nä.
Nu får regeringen se till att införa sockerskatt och ökad skatt på livsmedel (däribland kött) som inte gynnar varken människans hälsa eller miljön.
Frankrike, Norge och Storbritannien har väl kommit en bit på vägen?

För jag menar.
Vi blir sjukare, tröttare och mer deprimerade.
Ungarna studsar likt duracellkaniner i skolans stolar, eller helt tvärtom.
ADHD, autism, ADD....Bokstavskombinationerna haglar över familjer.
Järn- och magnesiumbrist har ju visat sig vara en av orsakerna bakom sådana diagnoser.
Ge ungarna bra mat så blir det garanterat mycket enklare på många punkter.

Och klimathotet är inte ett skämt!
Det lär kosta om inget annat inom en väldigt snar framtid.

Sjukskrivningarna måste ju vara mer kostsamt för samhället än de pengar de tjänar på vår överkonsumtion av billig skitmat, eller hur?
Eller vänta.
Är det läkemedelsföretagen som har ett finger i smeten (of course)!

Inspirerande böcker för en grönsakstok och ett hälsofreak.
BOKREA NU JU :)!


Vi funderade och kollade över det.
Kom fram till att nu blir det fler storkok på säsongens grönsaker och rotfrukter tillsammans med baljväxter och linser av olika slag.

Kanske kan jag välja att köpa konventionellt odlade grönsaker och frukter av den sorten som inte innehåller så mycket gifter.
Blomkålen, avokadon, kålen och ärtorna är t.ex. lite mindre giftfyllda än äpplena, tomaterna, vindruvorna och bananerna.

Men den där råa honungen från Reneé Voltaire?
De där veganska ekologiska chokladen från Seed and Bean?
De ekologiska mullbären och tranbären som barnen älskar.
Alla nötmjölkar och superfoods, chiafrön och hampafrön?
Fröknäcke (mums).
Kokossockret, den råa agavesirapen.....Dadlarna!
Den dyrare men ack så mycket bättre sylten.
De ekologiska nötterna.
Den dyra olivoljan som är så god.
Mina vitamintillskott från Thorne!

Kanske får det blir slut på mina lediga fredagar (snyft).
Jag får gå upp i tjänst helt enkelt.
Inte träffa mina barn lika mycket.
Städa, tvätta och andra måsten på helgen istället för att varva ner och njuta av familjens sällskap.
Att ställa mig en torsdagskväll och laga storkok när ögonen går i kors efter en tuff arbetsdag.
Stress, oro, trötthet.....Slarv med maten i brist på ork.
.....Sjukdom, sjukskrivning, uppgivenhet och ångest.

För några tusenlappar till i plånboken alltså.
Som kanske då gör att vi kan resa och hitta på en massa dyra nöjen på vår lediga tid. 
Bara för att det är det man gör, det är det som betyder någonting.
Att resa och besöka Liseberg är viktigt.
Nä, fan heller.
Inte viktigare än vår hälsa.
Och enligt min mening så är en mysdag i hemmet eller i naturen bra mycket trevligare än trängandes på ett nöjesfält, på zoo eller ett lekland (där maten definitivt är långt ifrån hälsosam eller god) från morgon till kväll.


Bra tips från boken Food Pharmacy....
Dock får vi räkna med att punga fram några hundralappar extra i kassan.
Men vi sparar på samhällets skattepengar då vi håller oss friska. Tummen upp för det!
Och vi skonar miljön och minskar klimathotet.

Men vad får man som tack?



Snälla någon.
Förändring pronto!





Kram på er// Jennifer







söndag 26 februari 2017

Att uppfostra.


Nyduschad.
En söndagsförmiddag vars himmel är måttligt grå.
Regnet har smattrat på takplattorna hela natten och min man har hållit mig vaken med diverse ljud från diverse håligheter (hehe).
Sportlovet är i princip över och jag och barnen har varit lediga.
Sovmorrnar och lek.
Bråk och stök.
Vi har tagit det relativt lugnt.
Pojkarna leker bra tillsammans från och till.
De ritar, bygger lego, hittar på nya lekar, dansar, spelar fotboll i hallen och ser tv, spelar på mobilen och annat smått och gott.
Jag vill att ungarna ska ha det "tråkigt".
Låter kanske helt knasigt men egentligen vill jag bara att de ska varva ner, börja använda fantasin och avstimulera sig en aning.
Tror det är väldigt hälsosamt.
Och det tar några dagar innan de infinner sig i lugnet.
Gäller att bita ihop!


I fredags uppförde de sig inte alls bra i bilen.
Kastade bananskal på varandra, sprutade vatten och var allmänt trotsiga.
Och då har jag ändå avverkat två halvsega timmar på Leos lekland för deras skull samt låtit dom äta efterrätt på ett café (händer typ aldrig av hälsomässiga skäl).
Och vad får man som tack!
Som förälder börjar man ju säga ifrån i lugn och sansad ton.
"Sluta nu. Nu räcker det. Jag kör bil här och vill ha det lugnt. Räkna röda bilar eller nåt. Sluta skrik. Sluta bråka. Nej! Så gör man inte....."
De lyssnar inte och jag exploderar bakom ratten.
"För h-lvete. Nu rääääcker det".
Min annars osynliga ven pulserar i pannan och jag liksom kokar i bröstkorgen.
Det blir straff för dom båda.
Inga mobiler, inget snacks till "Fångarna på fortet" ikväll! PUNKT.
Vi håller fast vid straffet.
Kidsen gnäller efter popcorn och tittar på en med hundvalpsögon under fredagsmyset.
När de inser att vi menar allvar och att straffet inte lär hävas så blir det sura miner.
Men det släpper.
Det gör det alltid.
De har nog lärt sig en läxa.

Tillägg! Kom på att den där sockerfyllda kakan kan varit orsaken bakom det överenergiska beteendet i bilen på hemfärden. Hmm. Vet ju att de ofta reagerar så efter insulinchock. Mitt fel! Ja, mitt fel. Aldrig mer :).


Lyssna och lyd vid första tillsägelsen!
Det är mitt krav.
Eller. Jag har några till som jag tycker bör efterföljas.

Säg förlåt när ni gjort något fel.
Säg tack när ni får någonting.
Plocka undan tallriken efter dig.
Bre din egen macka på morgonen.
Säg alltid tack för maten.
Hälsa på folk!
Håll ordning på era rum.
Var rädd om era saker.
Släng smutsig tvätt i tvättkorgen.
När vi säger att det är läggdags så är det läggdags.
Gnäll inte över vad som serveras till middag.
Man äter det som står på bordet. PUNKT.
Respektera andra vuxna och barn.
Säg ALDRIG någonting elakt till någon.
Beröm, var ärlig och gör människor glada, då kommer man långt i livet.

Jaja!
Barnuppfostran.
Man ska vara konsekvent och ge dom en god värdegrund.
Man får bli arg.
Man får ge dom straff om de inte sköter sig (tycker jag i alla fall).
Man får visa känslor.
Vuxen som barn.
Men man ska alltid, alltid, förklara varför man blir arg eller ledsen, upprörd, sur. Varför det är fel. Varför det är rätt. 
Varför det finns vissa regler som man måste följa. 
Man måste förklara konsekvenserna av ett visst agerande, bra som dåligt.



Vi försöker så gott vi kan.
Man har sina brister, man kanske gör fel, man kanske inte orkar alltid.
Men man ska alltid försöka.
Och alltid vara äkta i sitt föräldraskap.
Hålla sig till sina värderingar och forma sitt barn till en människa med empati, ödmjukhet, med god självkännedom och självkänsla.
Man ska lyssna till dom, lära av dom och anpassa sig efter deras behov och personligheter så gott det går.
Låt de utvecklas i sin egen takt.
Det viktigaste är att de är lyckliga, får ton av kärlek och lär sig behandla andra människor med respekt och medkänsla. 
Inte att de presterar bäst i skolan, kan läsa när de är 4 år, kan multiplikationstabellen när de är 6, hoppar högst, springer snabbast, är sötast, snyggast, vackrast. Bär märkeskläder och har snyggt hår.
Har de senaste, oftast totalt onödiga, prylarna!
Det är så långt ifrån det som är viktigt här i livet.


Jag tycker att det är viktigt att lära barnen att ta hand om sina kroppar, sin hälsa och djur och natur.
Lära dom hur kroppen fungerar och vad man ska äta och vad man ska göra för att må som bäst, hålla sig frisk och prestera optimalt, psykiskt och fysiskt.
Lära dom hur man tar hand om miljön och planeten.
Vad som skadar jorden, människan och djuren.
Vad som får den/dom att må bra!
Hur systemet fungerar och att alltid ifrågasätta och tänka ett steg längre.

Alla har sitt sätt.
Jag försöker följa mina egna råd och det jag tror på men det är inte så lätt alltid.
Men, som sagt, så länge man försöker.

Älskar mina barn och vill deras bästa.
Det vill väl alla föräldrar antar jag.
Men man måste nog rannsaka vad som egentligen är det bästa.
Det är inte det dom tycker, oftast.
Det kommer det sällan att vara :).

Punkt 1 för mig är i alla fall deras hälsa.
Punkt 2, att utveckla ett gott och hållbart samspel med andra människor, med djur och natur.
Punkt 3. Att lära känna dom (på riktigt) och lyssna på vad de vill, vad de kan och känner så de kan stärka och utveckla sina talanger, intressen och känslor på bästa sätt. Stötta. Finnas där. Alltid.


Vilka är era punkter?



Nu ska jag njuta sista lediga dagen här hemma.



Känns underligt att ha "bloggat" :).
Men skönt att ha strukturerat upp mina tankar och funderingar, svart på vitt.




Ha en fortsatt bra dag// Jennifer




tisdag 8 november 2016

Knipp, knapp.....


Hej!

Det var verkligen inte igår.
Känns smått nostalgiskt att sitta här framför datorn och knappa på tangenterna.
Knipp, knapp...Knipp, knapp.
Som fågelsång för örat, haha.

Avskyr att erkänna detta men jag fick dessvärre börja med en låg dos av antidepressiva igen, i våras.
Jag var verkligen sjuk i januari, februari.
Det var som om jag var en helt annan människa.
Extremt underliga tankar och känslor.
Som om ett svart moln täckte stora bitar av min själ.
En svår depression.
Igen.

Jag gav upp helt enkelt.
Såg ingen glädje i någonting.
Hatade mig själv och allt jag var.
En viss händelse, en fasanfull sådan, fick mig att öppna ögonen.
Och till slut orkade jag inte kämpa på egen hand och ville omedelbart ha en förändring.
Dessa destruktiva tankar och känslor skulle fan försvinna innan det gick alldeles för långt.
Därav 10 mg citalopram....Igen.
Satans mög!
Känns som ett misslyckande.

Och sedan jag började med dessa "gifter" (ser de fortfarande och för evigt som ett gift) så har mitt mörka hål försvunnit under mig, tyvärr tillsammans med en del av mina naturliga och vettiga känslor och tankar.
Som att jag blir lätt avtrubbad och lite smått korkad faktiskt.

Exempel:
I mars, på min födelsedag närmare bestämt, dog min styvmormor efter en lång tids sjukdom. 
Jag hade precis börjat på de antidepressiva tabletterna. 
Jag som brukade gråta över det mesta och speciellt på begravningar (inte för jag upplevt många sådana i mina dar men ändå) satt som en känslokall häxa framför kistan och kände mig enbart tom.
Om det hade varit en månad tidigare hade tårarna forsat längs kinderna och känslorna av sorg svallat i hela bröstkorgen.
Det hade gjort så ont.
Men behövligt och naturligt ont.

Idag känns det som om den tiden, sedan jag började knapra på giftet igen, passerat i ett snabbt blurr med mitt riktiga jag inlåst i en glasburk, skrikandes som en galning. 
Låt mig bara få känna någonting för helvete. 
Jag vill gråta.
Kommer inte ihåg hur det känns att gråta. 
Underligt.

Oavsett.

Så ser det ut idag.

Jag är relativt nöjd med tillvaron (gråter alltså aldrig. Hmm!).
Fokus ligger på barnen.
Handla, städa, laga mat, läxor, tvätta, fotboll, fotboll, fotboll, jobba, jobba, jobba, mysa med barnen, skratta, prata, skälla, tjata, bråka, pussa, krama...och så tillbaka på ruta 1.
Och där emellan en del stunder som man alltid kommer att minnas.

Som häromdagen när jag och Aston tog oss till Malmö för att se 
Sune - Kaos i fredagsmyset.
Bara han och jag.
Härligt.
Han är så stor och så klok och så satans mysig (när han själv vill och när lillebror inte är där och drar i vår totala uppmärksamhet ideligen).



Och så de fyra roligaste dagarna detta året.
Palma, Mallorca 4-8 september med en god vän.
Skrattade mig öm i hela kroppen.
Så satans skoj!
Så skratta så där högt och galet kunde jag visst ändå...Behövdes bara rätt sällskap.


Sommaren dessförinnan var också fantastisk.
Greklandresan i början av juni likaså.
Härliga minnen och en Jennifer som inte gråter, inte har ångest, inte vill sluta andas.

Men livet lär vara en kamp för alla någon gång i livet.
För många en evig och plågsam kamp med glittrande glädjeglimtar då och då.
För färre en resa på rosa moln ömsom grå regnmoln.
Växlande molnighet där man med tiden lär sig att älska skuggan, skurarna och åskan.
Utan dessa delar kan man aldrig uppskatta solen.


Visst är det så?

Nu ser jag fram emot julen.
Men en liten del av mig känner oro inför vintern och depressionen som varje år ploppar upp från ingenstans.
Jag försöker sköta min kost, vistas mer utomhus, få in lite rörelse och motion i vardagen och ta extra vitaminer och mineraler.
Försöker vara social (trots att jag har en viss svårighet för det. Måttligt introvert.) och boka in roligheter till och från.
Med familj eller med vänner.

Ta hand om er!


Och försök göra det bästa av livet.
I med- och motgång.



Vi ses kanske här snart igen.




Kram// Jennifer





tisdag 5 april 2016

en födelsedag.



Vi har en tradition.
Jag och Robin har aldrig kalas när vi fyller år.
Eller, vi har inte haft det på satans många år nu.
Det är inte vår grej riktigt.
Vi kör istället en lyxig date och upplever saker tillsammans som vi annars inte har tid eller pengar till.
Nu var det min tur att fylla år och vi beslöt oss för att ta oss in till Köpenhamn igen, med hjälp av födelsedagspengar från föräldrar och svärföräldrar :) (tack).
Bara för att strosa, äta gott och njuta av egentiden.
Och vi hade dessutom tur med vädret (otroligt :))!




Lunch i solsken och under en värmelampa.
På Café Victors får man en paus från Strögets puls och kan njuta av goda viner och fina danska smörrebröd.





Shopping är kanske inte vår största prioritet när vi är någonstans men visst så får guldkornen sig ett efterlängtat besök.



Fördrink i solen (och tacka Gud för värmelampor och filtar) innan kvällens höjdpunkt, restaurang Geist.


Superhärlig miljö och underhållningen framför talangfulla kockar gjorde upplevelsen ännu mer magisk.
Smakerna är intressanta men enkla och dryckerna väl genomtänkta.
Min favorit (förrutom vinet :)) blev desserten, hör och häpna, med saltad wasabi och gräddkola.
Att kunna beställa in rätter allt eftersom är super för kunden och, ur businesssynpunkt, sanslöst smart :).


Någon timme senare så är vi hemma i våra sängar igen, relativt möra men väldigt nöjda.
Härligt att bo så nära denna fantastiska huvudstad som bjuder på allt mellan himmel och jord.
Nu längtar jag till september då mannen fyller år och vi beger oss iväg på ytterligare en minnesvärd upplevelse.
Fast först blir det vår med allt vad det innebär och därefter Grekland, sommar, sol och semester och flera andra fantastiska upplevelser.
Det ska vara gött att leva....Inte sant :)?

Och med de orden så förstår ni att jag mår ganska bra just nu.
Energin är tillbaka, jag har följt mina egna råd, tränar lätt några gånger i veckan, har inga krav (inga omöjliga eller många sådana i alla fall) och lyssnar på min kropp.
Kost, rörelse och vila.
Att göra saker som är kul flera gånger om dagen och göra vissa saker som bara är för min egen skull.
Just do it!
Ingen annan lär göra det åt dig :).

Livet är kort!

I mina tankar finns Bodil, min styvmormor, som somnade in förra veckan och fick frid efter en lång tids sjukdom.
Du var en underbar människa som spred värme och glädje.
Tack för du var en del av mitt liv så länge.




Kram// Jennifer

fredag 4 mars 2016

lately och dokumentärtips.



För någon vecka sedan tittade solen fram och fick en att glömma det kalla och grå för en kort stund.
Jag hämtade in en kvist magnolia från vår buske på framsidan och lät knopparna brista för att få ytterligare lite extra spirande vårkänsla.
Lovely!


Alla verkar ha fått utstå en hel del virusinfektioner den senaste tiden.
Vabruari fick verkligen leva upp till sitt namn detta året.
Ingen höjdare.
Min man ligger fortfarande i en envis flunsa och jag är öm i halsen och kraxar lätt.
Jaja.
Inte mycket att göra mer än att kurera med vila och diverse immunförsvarsboostade livsmedel.
Och, enligt min tro, så är dessa envisa och allt mer aggressiva virusinfektioner ännu ett svar på klimatförändringarna och miljöförstörelsen och vår extremt dåliga hälsa.
Allt hugger oss i nacken förr eller senare :)!


I Landskrona finner man det här vackra, gedigna och smått spöklika huset nere vid vallgraven och citadellet.
Jag älskar det!
Jag älskar att de bevarat de äldre detaljerna så väl och hur huset viskar en historia från förr.
Och just det där att det känns så spöklikt....Det gillar jag massor :).
När jag var liten älskade jag allt det ockulta och hoppades på att det skulle finnas en annan dimension där de döda härjade.
Jag älskade skräckfilmer och att bli "rädd", eller i alla fall få den där efterlängtade adrenalinkicken.
Låter underligt!
Och ironiskt nu när jag i dagens läge försöker göra allt för att undvika kraftig adrenalinproduktion så jag slipper den förbaskade utmattningen och alla det andra fysiska besvären som kommer på köpet.



Jag har börjat, förutom att ta 5HTP (serotonin) regelbundet, också att ta AdreCor med högt innehåll av C-vitamin, Niacin, Magnesium och lakrisrot bland annat.
Nu, trots efter bara en veckas användande, så känner jag mig lite gladare och har lite mer energi än vanligt.
Koncentrationsproblemen som jag lider ganska mycket av annars har trubbats av och denna veckan på jobb har jag både varit glad, energisk och social.
Det känns som om allt flöt på utan att jag behövde anstränga mig så mycket.
Men jag känner ju också någonstans inom mig att min kropp varnar när det blir för mycket.
Den jäktade stresskänslan finns där och jag måste lyssna på den.
Min plan nu är att fortsätta med dessa läkemedel samt att införa fler anti-stress metoder i form av korta promenader, avslappning på spikmatta i mörkt och tyst rum :) och djupandning vid flera tillfällen om dagen.
Jag ska också försöka ta kortare pauser på jobb, om det finns möjlighet, där jag försöker slappna av och andas och varva ner.

Jag vet exakt vad min kropp behöver för att läka men jag måste kämpa för detta och inte slarva, trots att samhällets normer hela tiden försöker motarbeta mig.
Fuck you, säger jag då :).

Igår såg jag och mannen dokumentären "Food Matters" från 2008.
Trots att det var en relativt gammal film så var den väldigt, väldigt aktuell och det var som om de sade det jag tänkte/har tänkt/vetat i flera år nu.
En härlig känsla att få det bekräftat (trots att jag egentligen innerst inne vet vad som är rätt) :), speciellt då av erfarna nutritionister, före detta medicinska läkare och andra specialister på just kostens betydelse för sjukdomars uppkomst, förlopp och hur man kan bota allvarliga kroniska sjukdomar med enbart rätt näring.
Rekommenderar er att ta er tid att se den och även fler sådana dokumentärer (istället för att se en massa annat skit eller att dela strunt, som den nyfödda prinsens födelse och namnval t.ex :), på fb och instagram.
Cowspiracy, Forks over Knives, fed up.....
Bra grejer!



"Food Matters" trailer.




"Cowspiracys" trailer.




"Forks over Knives" trailer.



Hoppas att ni tittar, lär, efterlever och delar!
Vi måste börja prioritera rätt, bortse från allt ytligt materialistiskt trams och fokusera på vad som verkligen betyder någonting.
Och inte låta vår hälsa och våra liv ligga i händerna på de korrupta industrierna.
Att låta dom tjäna pengar på att vi blir kroniskt sjuka och på att djur, natur och miljö förstörs på kuppen är ju vansinnigt.
Inte sant?



Trevlig helg på er nu <3!







Kram// Jennifer Levau